Den mest använda framgångsformeln på 1900-talet och i början av 2000-talet – att sätta tydliga mål och sedan arbeta fram planer för att uppfylla dessa – har sett sin glans dagar. I alla fall för många av oss.
”Målsättningsreligionen” byggde på att tänka fram planer, bryta ner dessa i delmål, och sedan med hård disciplin ta sig framåt mot resultat. En av de mest spridda metoderna är SMART-formeln som har hjälpt oss att identifiera tydliga mål.
Ett ”bra” mål enligt denna modell ska vara:
S = Specifikt
M = Mätbart
A = Accepterat.
R = Realistiskt.
T = Tidsbegränsat.
Visst, målsättningsmetoder behövs ibland …
SMART och andra målskaparmodeller fyller sitt syfte i många sammanhang. Till exempel i en arbetsgrupp, där precisa, exakta mål gör att alla inblandade blir medvetna om vad som ska åstadkommas. Målet minskar risken för missförstånd, och det blir enkelt att göra Gantt-scheman och allt vad de heter.
Att jobba efter mål passar även den klassiska chefspersonligheten, den som gillar att ta kontrollen och kvantifiera resultat.
(Det är i första hand resultatdrivna chefer som har satt ordningen för vilka metoder som ska användas i arbetslivet. ”Sätt mål” har således blivit den dominerande universallösningen.)
… men fungerar målsättningsmetoderna på dig?
Bara du vet. Vad har hänt med dina mål tidigare? Har de gett dig de resultat du ville uppnå? När du har satt dig dig ner och definierat ner dina mål, brutit ner dem i delmål, gjort upp planer…. kunde du sedan följa dessa planer?
Om mål är en avgörande nyckel till dina framgångar bör du förstås hålla fast vid dina målsättningsmetoder.
Däremot, om målmetoden tycks verkningslös på dig, kan du behöva en ny strategi. De upprepade brutna målen riskerar annars att sänka tilltron till din egen förmåga, vilket i sin tur minskar dina möjligheter att lyckas.
Kanske går det snett därför att du är överladdad av motivation och inspiration när målen sätts – du blir upprymd av idén att springa maraton om 8 veckor, eller gå upp klockan 5 varje morgon i en månad för att meditera – men sen kommer vardagens upp och nedgångar emellan?
En lösning kan vara att sänka ribban, och sätta delmål som gör det lätt att lyckas.
En alternativ modell: Inspirationsstyrda handlingar
Så varför tror jag då att mål-metoderna har sett sin glans dagar?
Jo, därför att strukturen i hur vi lever våra liv och hur det ser ut på arbetsmarknaden har förändrats i sina grundvalar. Visserligen mäts varje liten detalj i organisationers verksamheter som aldrig förr, men själva dynamiken under ytan är annorlunda. De mjuka värdena tar mer plats. Om disciplin och hierarkisk styrning var motorn bakom utveckling förut, så utgörs den i dag av passion, inspiration och decentraliserad kreativitet.
Passion och kreativet spelar på en annan planhalva än rutiner och planer. Det är två olika sorters motorer, kan man säga, som drivs av olika typer av bränsle.
Den här alternativa modellen handlar om att vara mindre bunden till planer, och i stället agera på inspiration. Så här kan det gå till i praktiken:
- Om du går på gatan och plötsligt får en idé som känns i hela kroppen, se till att agera på den i något avseende. Ring upp någon direkt och berätta om den, ta fram ett papper och penna och börja skriva allt som dyker upp. På så sätt hålls denna inspiration vid liv, vilket kommer att leda till mer inspiration i samma riktning senare.
- Om du är i flow – passa på att köra så att det ryker.
- Om du känner dig dragen till en bok – köp den utan att tveka och läs den.
Betyder det här att du ska fara omkring som en fjäder i vinden? Nej, men det här förhållningssättet gör dig mycket mer öppen för en energi som bygger på inspiration snarare än disciplin. Du behöver också prioritera att gå till handling på inspirationen. Den senaste veckan har jag exempelvis själv avsatt sex timmar om dagen i min kalender för att skriva klart en e-bok. För två månader sedan hade jag inte ens en aning om att den skulle skrivas. Inspirationen ledde mig hit.
Vad jag vill säga är det här: Om jag hade varit fast i en disciplinerad plan när jag fick den här idén om boken hade du inte haft den i din hand nu.
Många av dagens organisationer är inte anpassade för den här typen av tänk. Så om du befinner dig i en sådan miljö så kanske du får nöja dig med att tillämpa det här förhållningssättet utanför arbetsplatsen.
Cirkelplanering
För att snabbare komma vidare med den inspiration som kommer till dig kan ta hjälp av cirkelplanering. Den är lösare till sin form än de linjära, traditionella planeringsmodeller som varit, och fortfarande är, så vanliga i arbetslivet.
Så här ser den ut:
1. Du börjar med att klargöra vad du vill ska hända. Vad är din intention? Gör den så klar att ingen kan missförstå den – vare sig du själv eller någon annan.
Därefter frågar du dig själv ”Varför?”. När du tänker igenom dina motiv kanske du behöver uppdatera vad du vill uppnå.
2. Därefter går du medsols till höger: ”Vem?”. Vem skulle du kunna ta kontakt med för att det ska kunna bli verklighet?
Och sedan – varför just dessa personer? Vilka kan antas vara mer betydelsefulla än andra? Vilka är onödiga att lägga ner värdefull tid på?
3. Nästa steg är att fundera på när olika delar i processen kan ske, exempelvis när du kan ta kontakt med dessa personer, eller när du vill att något visst ska ha hänt.
Och sedan – varför är dessa tidpunkter lämpliga? Kanske kan tidpunkterna justeras?
4. Till slut frågar du dig själv hur saker och ting kan ske.
Och sedan – varför behöver det ske just på det här sättet? Vilka fler vägar finns? Varför väljer du bort vissa vägar?
När du har gått igenom de fyra stegen kör du igenom cirkeln några varv till (du kan återkomma till cirkeln så ofta du vill). Vägarna framåt klarnar mer och mer. Fler möjligheter öppnar sig.
Och ställ den avgörande frågan: Vad är nästa steg?