Vi människor är DNA-programmerade att bli obstinata som hungriga och trötta treåringar så fort tryggheten i det invanda hotas. Denna medfödda reflex leder oss i fördärvet i fall vi inte ser upp, särskilt nu i dessa tider. Vi behöver ett förhållningssätt som leder oss förbi oro, negativitet och passivitet.
Jag kastas själv ner i mörkret i perioder, och för mig är det ett måste att hålla koll på mitt förhållningssätt och mina tolkningar av situationen för att undvika den negativa spiralen.
Viktigast att komma ihåg är att jag kan äga min respons:
Det är inte händelserna i världen, eller ens dess konsekvenser, som gör oss passiva, upprörda, ledsna, rädda eller oroliga. Det är hur vi förhåller oss till dem, hur vi tolkar dem och tänker, som lägger grunden till vår respons.
Visst, det är lättare att vara entusiastisk, framåt och optimistisk när allt går bra än när vi precis har fått sparken, eller tvingas lägga ner företaget, eller hamnar i en annan livskris.
För mig gör det ofta skillnad att se på situationen ur ett nytt perspektiv. Att lyfta blicken. Kanske kan det hjälpa dig också? Här är ett exempel:
Tänk på en omvälvande förändring i karriären, eller i livet i stort, för länge sen som du reagerade väldigt negativt på när det hände, och kanske fortfarande känner ilska över.
Hur såg du det som hände när det hände?
Vilka negativa tankar hade du? (exempel: ”Fattar dom inte att….?”, ”Nu kommer jag aldrig….”, ”Hur ska jag någonsin….?”)
Låt oss nu göra ett perspektivskifte. Ställ följande fråga:
Vilka människor, nya vägar och nya perspektiv kom du i kontakt med som en följd av det som hände, som kanske inte hade skett annars?
Reflektera en stund. Ju längre du funderar på det här, desto mer insikter kan komma till dig.
När man väl ser att ur allt ont kommer något gott, så har man sedan valet att fokusera mer på det där goda, utan att för den skull förtränga eller förringa det jobbiga.
En sedelärande historia som berör det här ämnet är Bonden och hästen >>